Skakande, skramlande

Du vet, en gång gav jag dig mig
och jag vet att jag behövde dig
och du kanske inte behövde mig
men var det anledning nog att krossa mig?

Du vet, jag kunde höra dig genom väggen
Jag hörde ditt tonläge, hur du mådde
Men allt jag fick var din stängda dörr
med Göteborgs spårvagnslinjekarta på

Du vet, jag tolkade din tystnad med att jag skulle hålla käften
och hålla mig för mig själv
Hela du bad mig att hålla käften och stänga dörren
Hade du sett mig där, bakom min stängda jävla dörr
hade du sett hur jag stoppade sjalar i dörrgluggarna och gula proppar i öronen

För att slippa höra

Du vet, för att slippa veta
veta att du inte ville se mig, inte ville att jag skulle finnas
Hade du sett mig där, bakom min stängda jävla dörr
hade du velat blunda och stoppa öronproppar i dina egna jävla öron

För du vet, att såra andra är inte så häftigt som man kanske tror
Det är inte underhållande när man släcker alla lampor, blundar,
och tar sats för att skrika
Du vet, vråla
och beter sig som vilket psykfall som helst

För att övertyga sig själv om att man faktiskt finns