Skakande, skramlande

Och du då
sitt där på din beniga röv
och säg att du behövde anarki
Sitt där då
och säg att du behövde tycka precis tvärtemot vad jag tyckte
Sitt där
och säg att "vi behövde en paus"
Sitt där och säg det!
Vik undan med blicken när jag tittar på dig
och låtsas att du inte har sett mig
Men kom inte och tro att jag inte har sett dig
där du satt
och tolkade in allt jag någonsin sagt till problem
När du tog förgivet att jag skulle klaga. "Igen"


Jag vet inte hur jag ska få ur mig allt det här
Få ut det ur min kropp
Den brutala frustrationen över att inte vara önskad
Att allt du egentligen ville var att jag skulle försvinna
När man sitter där, med den där stängda dörren
och vet att det är det enda du vill
och man biter sig i tungan för att inte skrika och börja hyperventilera och slå sönder de hyrda väggarna i det hyrda hemmet med de hyrda vännerna
du vet, då förlorar man lite av sig själv
och du är den sista som kan ge mig den biten tillbaka