Mossens hållplats

Som ett hjärtslag i en tom bröstkorg
Flickan med tandgluggen som aldrig syns,
för att hon aldrig ler
Bara sitter med uppdragna ben i busskuren och väntar
Skorna ligger avsparkade på asfalten bland fimparna
Folk går av och på bussar utanför
Några skänker en flyktig tanke
till den ensamma flickan på bänken
men ingen låter tanken fastna
Som puls i blodlösa artärer
Ett vakuumförpackat skrik på hjälp
Mörka ögon dolda av meningslöshet
En bön om bekräftelse som aldrig besvaras

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0