Skakande, skramlande

Och du då
sitt där på din beniga röv
och säg att du behövde anarki
Sitt där då
och säg att du behövde tycka precis tvärtemot vad jag tyckte
Sitt där
och säg att "vi behövde en paus"
Sitt där och säg det!
Vik undan med blicken när jag tittar på dig
och låtsas att du inte har sett mig
Men kom inte och tro att jag inte har sett dig
där du satt
och tolkade in allt jag någonsin sagt till problem
När du tog förgivet att jag skulle klaga. "Igen"


Jag vet inte hur jag ska få ur mig allt det här
Få ut det ur min kropp
Den brutala frustrationen över att inte vara önskad
Att allt du egentligen ville var att jag skulle försvinna
När man sitter där, med den där stängda dörren
och vet att det är det enda du vill
och man biter sig i tungan för att inte skrika och börja hyperventilera och slå sönder de hyrda väggarna i det hyrda hemmet med de hyrda vännerna
du vet, då förlorar man lite av sig själv
och du är den sista som kan ge mig den biten tillbaka

Du vet, en gång gav jag dig mig
och jag vet att jag behövde dig
och du kanske inte behövde mig
men var det anledning nog att krossa mig?

Du vet, jag kunde höra dig genom väggen
Jag hörde ditt tonläge, hur du mådde
Men allt jag fick var din stängda dörr
med Göteborgs spårvagnslinjekarta på

Du vet, jag tolkade din tystnad med att jag skulle hålla käften
och hålla mig för mig själv
Hela du bad mig att hålla käften och stänga dörren
Hade du sett mig där, bakom min stängda jävla dörr
hade du sett hur jag stoppade sjalar i dörrgluggarna och gula proppar i öronen

För att slippa höra

Du vet, för att slippa veta
veta att du inte ville se mig, inte ville att jag skulle finnas
Hade du sett mig där, bakom min stängda jävla dörr
hade du velat blunda och stoppa öronproppar i dina egna jävla öron

För du vet, att såra andra är inte så häftigt som man kanske tror
Det är inte underhållande när man släcker alla lampor, blundar,
och tar sats för att skrika
Du vet, vråla
och beter sig som vilket psykfall som helst

För att övertyga sig själv om att man faktiskt finns

Vi försöker hålla kvar sista strimman av hopp,
sista timman av lycka
Vi sträcker oss efter det sista halmstrået
som knäcks framför ögonen på oss
Vi griper sista chansen och trycker den mot våra kinder
Älskar, hatar, älskar igen
Vi upprätthåller en styrka på ytan
Djupet gråter
Hjärtat värker
Själen skriker
Hejdå

(andraversion)

Ett gummiband runt handleden
späns åt
och släpps
Det bränner till och jag glömmer en sekund
Ett litet rött streck
Alldeles för litet
Igen,
igen,
igen
Fortfarande för små